Den som, anställd för ett tungt arbete, vilar upp sig för att när överheten inspekterar kunna jobba med dubbel frenesi i kraft av sin sparade ork, sägs vara förebild för den late. När det gäller monotona sysslor under mindre sträng övervakning, utmärker sig annars de lata då de efter att ha vilat bort halva tiden första passet, likväl orkar minst nästa pass. Dåliga karaktärer lyser ofta omedelbart igenom, bara mer eller mindre starkt. Jag behövde inte vänta på Mona Sahlins kontokortsaffär eller Gudrun Schymans Docklandsbesök för att se att det var fråga om usla karaktärer. 9/4

Det föreligger en ganska hög korrelation mellan en människas kroppslängd och hennes långfingrars längd. Kan man inte få tag i den tidigare kan man således göra en uppskattning därav på bas av fingerlängden. Kan man emellertid mäta kroppslängden direkt, finnes ingen anledning att gå på korrelationer för denna uppgift. Statsmän i hög befattning säges ofta vara moraliskt fördärvade. "Annars hade de inte lyckats armbåga sig fram till sin post." Jag vill mena att förhållandet uttrycker en korrelation. Kan man därför direkt granska en statsmans moral, finns ingen anledning att gå på korrelationer. Tyvärr klarar få människor av att bedöma moral, då denna redan till sin natur är en beräkning på korrelation utifrån handlingar. 9/4

En tomat som är möglig är snart rutten dessutom. 9/4

Jag tror inte att det är en slump att människan har hår på de delar av kroppen där värmeväxlingen är störst. Hår fungerar som samernas kläder med nedhängande remsor. När man rör sig kommer luften åt att kyla av en, eljest inte. Även om håret idag har liten funktionell betydelse var platserna för värmeväxling de sista evolutionen övergav. 10/4

Det talas alltemellanåt om att förtränga negativa upplevelser. Man tänker sig då att saker vilka egentligen skulle behöva komma upp till ytan och bearbetas istället sopas under mattan och via indirekt påverkan gör sig gällande på desto lömskare sätt. Förträngning skapar en konstlad, sjuk själ. Känsliga själar kan i en enklare tankegång hållet, känna onödig ångest inför banala komplikationer. Om man som sådan istället för att gräva ned sig häri lyfter blicken och upptäcker en och annan positiv sak, ter sig ofta det negativa mindre avgörande. Man kan tidvis ha vissa positiva tankar som stående smärtlindrare, ja riktigt effektivare sådana. För ett objektivt betraktande är det slående hur liten andel av världen som medvetandet överhuvudtaget hinner befatta sig med. Det är svårt för mig att förstå varför det skulle vara så mycket friskare att låta det vackra ge vika för det fula, än motsatsen. 10/4

Andra betraktar orden som om dessa var något i sig, förutom språkliga redskap. Jag säger att orden intet annat är för mig än bara beteckningar, ehuru älskade och omhuldade av min fattiga själ. Så har då detta blivit mitt mantra, men inte för ingentings utfyllnad av ingenting, utan för någontings utfyllnad av någonting. Inväntar jag blott nästa stund, då tystnad åter råder? 12/4

Den som är slö, slapp och likgiltig reagerar likadant som den idoge, icke ögontjänande med själslig resning, om den förre är skyldig och den senare oskyldig. Båda ignorerar fullständigt omgivningens tryck, åtminstone utifrån sett.12/4

Människor för vilka livets tomhet består av bristen på motgångar är inga filosofer. Om inte annat borde livets tomhet erbjuda dem en möjlig motgång. Men det är klart - då vore ju livet inte längre tomt. 12/4

Individer som blir arga när andra inte förstår vad de menar driver andra att låtsas förstå. Ibland för de dock resonemanget till en punkt då den andre inte längre kan låtsas, varpå de blir arga över den andres falska och ytliga karaktär. Har denne stått och låtsats förstå bara för att i sitt oengagemang göra det enkelt för sig? 13/4

Den som delvis sysslar med långsiktiga projekt kan emellanåt släppa till en härför egentligen reserverad dag eller stund, för att tillgodose andras önskemål om ditt eller datt. "Han har inget särskilt för sig", resonerar dessa sedan och bereder ytterligare anspråk. 13/4

Vissa menar att man i drömmen ej kan känna en därav betingad smärta.Att detta inte stämmer vet jag nu. Jag drömde att jag höll en liten myra över en stor myra. Den lilla bet tag i den storas rygg och rev loss en stor flik kitinskal. Skalets avlossnande förorsakade mig som inkännande drömmare en diffus, otäck smärtsensation. Jag försökte bryta upp den lilla myrans grepp varvid mer revs loss. Smärtan blev i detta ögonblick svår, men lät sig snart avslutas då jag medels en skospets förbarmade mig över den stora myran. 13/4